måndag 2 oktober 2017

Naturupplevelser

Nu har jag kommit till det sista kapitlet i vår reseplanering.

När vi lämnat San Francisco beger vi oss norrut mot de stora redwoodskogarna. Vi kommer att stanna för natten i Eureka, Klamath eller Crescent City, beroende på hur länge vi orkar sitta i bilen.
Väl där ska vi vandra runt lite bland de gigantiska träden. Havet kommer vi också att få en glimt av där.
Redwood

När vi roat oss färdigt där lämnar vi Kalifornien för Oregon. Där åker vi kustvägen upp till Newport. Kustvägen är otroligt vacker, lär ta längre tid att åka till Portland den vägen, minst ett stopp med övernattning och flera 'små', men det kommer att vara värt åkandet! Jag har varit vid Oregon Coast förut och har sett detta storslagna naturfenomen! Den kusten!!!
Vi åker där mitt i vintern, förhoppningsvis är det lika fint där alla årstider.

Oregon Coast

När vi kommer till Newport är det full gas till Portland. Mitt hjärta kommer att slå hammarslag när vi äntrar staden! Där bodde jag i ett år för 20 år sedan. Nu ska jag tillbaka dit och träffa mina människor jag har längtat så efter att träffa igen! Vi kommer att bo hos Peg, hon är 'mamman' i familjen där jag bodde. Familjen är lite utspridd nu, men jag kommer att få träffa dem alla förutom Tamara som gick bort för ett antal år sedan.

I Portland lärde jag också känna en halvsvensk familj. Claes och Karol och deras två flickor. Claes är född utanför Linköping men flyttade till USA med sin familj som litet barn. Där ska vi nog också husera lite. Det ska bli så fantastiskt att komma tillbaka och gå på gatorna som jag gick på då. Peg har precis flyttat från huset jag bodde i men Claes bor nära så dit ska vi gå och smygtitta lite!

Portland och Mt. Hood

Vi kommer att vara i Portland i drygt en vecka innan vi åker hem igen. Från Portland kommer vi att göra utflykter till bland annat Multnomah falls och Mt. Hood. I Timberline, Mt. Hood spelades the Shining in. Vi ska dit och bli lite skräckslagna tänkte vi...
Naturen i Oregon är fantastisk. Vi ska njuta varenda stund!

Tuva längtar efter vattenfallet


Nu är det bara drygt 10 veckor kvar av en lång väntan. Jag har några grejer kvar att fixa innan vi åker, annars har jag nog läget under kontroll. 
Flygbiljetterna är fixade, hyrbilen klar, några boenden på vägen bokade, biljetter till Alcatraz köpta. Vistelsen hos Anna-Lena och Steve, pengar sparas... passen är giltiga, inresetillståndet klart... något mer?




Sorg

Så har det hänt igen, Amerikas förbaskade vapenlagar. En 'vanlig' snubbe har mejjat ner ett stort antal oskyldiga människor bara sådär. Och sedan varit så fräck att ta sitt eget liv. Jävla fegis. Vad får en människa att göra något sådant? Finns det så mycket hat och ondska i en människa att man vill förstöra för så många andra oskyldiga?
Straffen är hårda i USA, kan det inte vara lite hårdare och svårare att få tag i vapnen. Då kanske det inte skulle vara överfullt på fängelserna heller.

Jag är lite arg.

Jag ska snart besöka USA och jag vill inte gå omkring och vara rädd för att någon galning går bärsärkagång med ett automatvapen.
Jag vill njuta av min vistelse och gå fritt på gatorna och mötas av leende människor. Jag vill komma hem och berätta om hur bra vi haft det. För det ska vi ha.

Jag lider med de som på något sett drabbats av denna elaka man och känner en stor sorg för det som hänt.

måndag 11 september 2017

San Francisco


Ja, San Francisco är mina drömmars stad. Jag älskar den staden och är så glad över att jag ska åka dit igen. Vi tar kustvägen, Highway one från Los Angeles upp till San Francisco. Mycket bilåkande blir det, men också så mycket att se och göra på vägen.

Listan med saker vi vill och ska göra i San Francisco är lång. Biljetter till Alcatraz bokade vi i somras. Det är något man måste boka flera månader i förväg för att vara garanterad en tur ut till ön.
Golden Gate, Fishermans Warf, Painted Ladies, Stairs of Mosaic, Lombard street, China town och Haight/Ashbury är några saker uppräknade från vår lista. Som sagt listan är lång. Vi har bokat tre nätter i S.F, kommer förmodligen köpa busskort för att ta oss runt i stan.

Det nya året firar vi in i denna härliga, färgstarka stad innan vi drar vidare mot mer natursköna resemål.

söndag 10 september 2017

Planen

Inte planen som i flygplanen, utan planen som i resplanen. Vi har en sådan, typ grovplanering.

Vi har hyrt bil.

Den ska ta oss från flygplatsen i L.A en bit söder ut till Fredrics faster Anna-Lena. Hon bor med sin man i San Clemente. De har två flickor också.
När vi kommer dit är vi nog rätt så sega så vi har inget planerat förrän tisdagen den 19/12. Då drar vi till Las Vegas för att bo på sagoslott.


Hotellet bokade vi mycket för barnens skull och när kommer vi någonsin bo på ett sagoslott igen. På 'the Strip' dessutom...

Vi lämnar Las Vegas efter en natt för att ta omvägen via Grand Canyon tillbaka till Anna-Lena. På väg från Grand Canyon hoppar vi på route 66 en bit.

Det är inte en resa vi gör på en dag så det blir till att tillbringa en natt på något sjaskigt motell med blinkande skyltar mitt ute i ingenstans, där ingen hör oss....

Väl tillbaka i San Clemente blir det en tur in till Los Angeles, för att se lite av vad den staden har att erbjuda. Vi kommer att välja det vi verkligen vill se och göra.


Julen firar vi med Anna-Lena och hennes familj.

I nästa inlägga får ni veta lite mer om nästa del av resan. I den delen kommer jag till min favoritstad.

So long!

lördag 2 september 2017

Första inlägget om vår lilla roadtrip

Hej igen. Åren går mellan inläggen, men tänker att nu kommer de nog att komma lite tätare. Iallafall fram till december.
Den 17 december lämnar vi Sverige, inte för gott men för ett par veckor. Vi ska äntligen göra vår Amerikaresa som vi har planerat så länge. Jag har planerat den i 20 år. Tillsammans med Fredric har jag planerat den i ett par år. Förra året bestämde vi oss för att barnen är så pass stora att den kan bli av.

I augusti 1997 kom jag hem efter ett år i Portland, Oregon. Jag var au-pair och tog hand om två små killar, de var två och tre år gamla när jag lämnade dem. Nu är de alltså 20 år äldre och den ena har en egen liten pojke. Det ska bli så roligt och säkert väldigt överväldigande att träffa dem igen. Något jag verkligen längtat efter att få göra!

Vi ska inte bara besöka Portland. Vi ska göra en västkustroadtrip. Vi ska sitta ihop i 24 dagar. Åka bil, bo på motell med skyltar med blinkande ljus och läskiga människor...

Mer om själva resan kommer i ett senare inlägg.



Den 17 december lyfter vi alltså från Sverige, närmare bestämt Linköpings flygplats för att transporteras vidare till Amsterdam där det stora flygplanet som tar oss till Los Angeles väntar.

Ja, Fredric får fira sin 46:e födelsedag på ett flygplan. Han bryr sig inte. Han är ju med Familjen.

fredag 24 juli 2015

Uppdatering... nästan ett år sen sist...

Jag har  struntat i det här i nästan ett år, medvetet eller omedvetet, vet faktiskt inte. Ibland tryter inspirationen till saker. Det här var en sak.

Om ett par veckor är det dags att springa en mil igen. Den motorn, inspirationen har också varit noll. Illa. och nu när jag tänkte att  jag skulle komma igång igen, ja, då blir jag förkyld. På semestern. Illa igen.
Tänker att jag väntar ut halsontet och kör på sen, grundkondisen tror jag finns där, behöver bara komma igång igen. Det kommer att gå bra, jag får tro det iallafall. Om inte loppet går enligt mina förväntningar kommer jag iallafall att få en toppenhelg i huvudstaden med hotell, shopping och goda vänner!!!!

Jag har börjat med LCHF, jag vet att jag talar emot mig själv, jag har alltid sagt att det är nonsens, kroppen måste ha lita av varje i måttlig mängd. Men jag testade och fastnade. Jag måste inte ha kolhydrater. Jag mår bra! Alldeles utmärkt! Strålande!
Jag kör på! Säg vad ni vill!
Började med detta i mitten av maj, än har jag inte sett några stora kroppsliga förändringar men det kanske kommer, hoppas det, lite iallafall. Nu på semestern har det ju blivit en del fusk också... det brukar ju bli så...

Sedan sist har jag gått upp i arbetstid, jobbar numer heltid, innan jobbade jag 75%. Jag är fortfarande på fritids, efter semestern byter jag fritidsavdelning och blir en Korall istället för en Pärla, inga jätteförändringar då avdelningarna ligger vägg i vägg...
De övriga 25 % titulerar jag mig som vikariesamordnare. Fixar alltså vikarier när personal är borta. Riktigt kul, och efter sommaren ska jag fixa det mesta med vikariehanteringen, rekrytering och sånt. Spännande. Kul att få göra lite annat, nytt. Bra för personliga utvecklingen...

Sitter och funderar på om det hänt något mer spännande under året som gått, men kommer inte på något särskilt. Året har gått så otroligt fort och vi har gjort en massa roliga grejer!

Jonna har lärt sig läsa, fått nya fina framtänder och längtar efter att få börja skolan på riktigt! Vi måste åka till stan och köpa ny skolväska! Det måste man ju när man ska börja skolan, och ingen rygga! NEJ! Axelrem ska det vara... Ja, ja....

Tuva har fått en ny tand bakom en hon ska tappa, lär sig bokstäver och säger en massa kloka saker hela tiden. Hon är vår lilla funderare!

Jag ska försöka hoppa in här lite oftare... kanske med lite bilder från semestern....

måndag 8 september 2014

Så där ja!

Nu har jag sprungit tjejmilen för första, men inte sista gången! Redan anmäld till nästa års lopp!!!
Med tanke på hur jag mått de senaste två veckorna är jag supernöjd med min prestation! I två veckors tid har kroppen inte varit med mig alls. Jag har varit trött, orkeslös och förkyld. En förkylning som satt sig lite här och var och som vägrar att släppa. Skittråkigt. Har inte kunnat träna och förbereda mig så som jag velat.

Ett par dagar innan loppet gick jag till vårdcentralen eftersom det brände så förbaskat i huden på ryggen. Ville försäkra mig om att det inte var något som kunde hindra mig från att springa. Jag hade aldrig gått om det inte var för loppet. En sänka togs också för att kolla så det inte fanns någon infektion i kroppen. Frisk som en nötkärna! Spring bara, så länge du känner att du orkar,sa de!
Så det gjorde jag...

I fredags åkte Helena och jag upp till Stockholm, den dagen ägnade vi åt shopping. I lördags hann vi med lite shopping också, innan loppet =)

Och sen sprang vi, och vi sprang och sprang.... Jag tänkte i början av loppet att det inte skulle gå. Benen var stela, onda och tunga. Men det gick, vi sprang på, vi sprang om folk. Jobbigt med alla som gick och inte respekterade oss som sprang. "Gå till höger och spring till vänster", inte många som tog hänsyn till det så det blev ett innerligt kryssande. Efter 6 km tog jag slut. Jag gick i någon minut för att hämta nya krafter, sen gick det lättare ett par km innan jag fick gå lite igen.

Helt slut kom jag i mål på ca 1 timme och 9 minuter. Jag är galet nöjd över min prestation med tanke på att jag inte kunnat träna ordentligt innan!

Nästa år har jag en bättre tid!

Idag är jag trött, men lycklig! Helgen har varit fantastisk på alla vis! Tack Helena! Älskar dig!