Om dryga två veckor ska jag ut och springa på Djurgården. Tjejmilen. För två år sedan sprang jag knappt två steg. Fanns inget flås. Om två veckor ska jag alltså springa en mil. I januari förra året tog jag mina första riktiga löpsteg, jag tror det blev 1,6 km. Då bestämde jag mig för att i september samma år springa 11'an på Bysjöloppet. Jag gjorde't! För ungefär ett år sedan sprang jag mitt första lopp. 11 km. Det var ett tråkigt lopp, efter det tog det flera veckor innan jag sprang igen.
Det här blir roligare. En folkfest. Bo på hotell. Shoppa. Hotellfrukost. Springa. Partaja.
Helena och jag åker upp till storstan redan på fredagsmorgonen. På fredagen ska det shoppas! På lördagen ska vi äta hotellfrukost, slappa, ta oss till starten och springa. Sen är det fest va!? Något slags firande blir det! För när vi på ett eller annat sätt tagit oss runt banan har vi ju presterat, eller hur!? Min förhoppning är att springa runt, jag är fullt medveten om att det stockar sig ibland men vi är inte ute efter bra tider, vi är inte ens med i någon tidtagningsgrupp. Vi gör det här för att det är kul. Nästa år blir det också ett lopp, men vet inte var eller vad för lopp. Men en mil räcker gott!!!
Nu, med bara dryga två veckor kvar, måste jag få lite spring i benen, och nej, mina barn delar inte med sig, jag får tydligen fixa detta själv... Spåret är min bästa vän och min värsta fiende just nu. Vän för att med alla mördarbackar ger mig starka ben och en svettig panna. Fiende för att det är så förbannat skönt att bara ligga i soffan och lata sig. Kurts förbannat långa och sega backe är inte heller särskilt snäll när den gör så jag nästan spyr när jag kommit upp för den. Men rätt snäll ändå, den gör mig rätt envis, MAN MÅSTE SPRINGA HELA VÄGEN ÄNDA NERIFRÅN BRON OCH ÄNDA UPP TILL "TOPPEN"!!! Därför kräks man nästan när man för andra gången på åtta minuter springer uppför den. Iallafall när man heter Maria.
Det är bara att köra på. Det är ju skönt efteråt. Springa springa springa....
Snart sitter jag här och skriver hur kul min Stockholmshelg med en av mina bästisar har varit. För hur eller hur blir det en fantastisk Mariahelg där jag på söndagen kommer hem med ett fulladdat mammabatteri.
Ps. De där sommarbilderna jag lovade kommer en annan dag....
